Problemet är att jag letar efter poängen. Med allt. Jobbet. Förållanden. Livet. Det behöver förstås inte vara ett problem, en del klarar det bevisligen. Men inte jag. Hur jag än vänder och vrider på det slutar det ändå med att det inte finns någon poäng. ”Jamen man skapar sin egen mening”. JaHA! Tack för hjälpen… det blev genast mycket lättare.
Få se. Jag är hyfsat smart. Har för många högskolepoäng, ett bra jobb (headhuntad, vad sägs om det), ”socialt intelligent” som det heter nuförtiden, vilket betyder att jag har lätt för att ta folk och folk har en tendens att gilla mig. Ser helt ok ut, varken äldre eller yngre än jag är, och är rätt vältränad. Är väl onödigt att vara blygsam när ingen vet vem man är. Fin lägenhet, skaplig lön. Singel.
Så vad gör man då en fredagkväll som denna. Jo, sitter i lägenheten, dricker whiskey och undrar varför det alltid är en massa skit på teve. Just hemkommen från lite hiking, vi daughters of Lilith har som bekant en förkärlek för ensamheten och vistelser i ödemarken. Hinner bara innanför dörren så slår meningslösheten mig i skallen med ett tyvärr inte dövande slag. Fången i stan, lägenheten, livet. Varför. Varför, varför, varför. Varför är jag inte nöjd? Som alla andra vanliga jävla människor. Vad är det för fel på en när man aldrig är nöjd? Finns det nåt litet färgglatt piller som hjälper mot onöjdhet? Gimme.
Ja jag vet. Nöjd är ett fult ord. Man ska alltid vilja lite mer, sträva efter något bättre. Men vad? Och man kan väl vara nöjd ändå, även om man vill mer? Nöjd i grunden liksom. Nöjd behvöver väl inte vara samma sak som likgiltig. Sen kan man ju vilja en massa saker ändå, men vara nöjd i stort.
Var var jag nu. Jo, poängen. Det fanns ingen nä. Men dåså. Bara att svepa det sista i glaset och lägga sig. Och vakna upp till ännu en tom lördag, följd av en tom söndag i väntan på en vecka på ett meningslöst jobb (där man inte gör någon som helst jävla skillnad, varför lura sig själv) och ägna dagarna åt att längta efter att det ska bli fredag eftersom man av någon outgrundlig anledning tror att det ska bli bättre då. Och på fredagkväll kommer man hem efter löprundan och lever i någon timme i illusionen att det är rätt ok ändå innan man inser att det är precis som vanligt.
Det finns fortfarande ingen poäng.
/L
