Funderar med jämna mellanrum över min mentala status. Sammanfattningsvis kan man väl säga att den varit ovanligt risig sen jag flyttade. Låg för jämnan, känns sällan bra eller roligt. Även kroppen strejkar. Träningen går uselt, igår avbröt jag för första gången någonsin ett box-pass för att jag helt enkelt inte orkade. Stod där och funderade på om jag skulle spy eller svimma på killen jag körde med och kom fram till att inget av alternativen kändes särskilt lockande. Avbröt alltså, efter en halvtimme. Kan förstås bero på en massa saker: är i sämre form än vanligt över lag, astman har krånglat ända sen i våras, har kört lite för hårt i veckan i allmänhet och äter förmodligen lite för dåligt.
Det sistnämnda är svårt att komma tillrätta med, hur konstigt det än kan låta. Jag äter vanligtvis som en häst och är ALLTID hungrig, men de senaste åren har jag med jämna mellanrum tappat aptiten. Man kan ju tycka att hunger och aptit bör hänga ihop, men så enkelt verkar det inte vara. Jag kan vara hur hungrig som helst, men vill inte ha nånting. När jag gett upp passet igår och hämtade ut nyckeln undrade S förstås vad som var fel. ”Vet inte… ville bara spy”. Han frågade strängt om jag ätit och skickade hem mig med ordern att se till att äta ORDENTLIGT. ”Brukar visa sig på såna pass om man fuskat.” Det är bara det att jag har lite svårt att tro att jag ens KAN äta för lite, det finns inte riktigt i min föreställningsvärld. Däremot kommer jag troligen inom en snar framtid lida av skörbjugg så lite grönt som jag ätit de senaste månaderna.
Kroppen har för övrigt betett sig allmänt mystiskt ett tag. När jag kom hem från semestern har jag yr som katten, inte bara om jag reste mig upp hastigt utan det kunde snurra till rätt som det var även om jag satt ner. Var till en sjukgymnast av helt andra skäl (ryggen som vanligt) och han knäckte till nacken på mig där det visst var en låsning och sa att man kan få yrsel av det. Det blev iofs bättre sedan, så kanske det stämde. Orkeslös och trötta är väl alla så det kan man kanske inte gnälla över, men flera resor värre än vanligt är det.
Sammanfattningsvis känns det som att något måste göras. Frågan är vad. Och vad är hönan och vad är ägget? Är det den mentala statusen som smittar av sig på kroppen, tvärtom, eller trilskas båda och triggar varandra till negativa stordåd?
Men, till den nyligt ställda diagnosen. Gjorde nyligen ett personlighetstest i jobbet (Myers-Briggs) och fick reda på föga förvånande saker som att jag är dålig på att planera (känner mig låst av scheman), att jag är introvert (NÄHÄ?!), och går mer på känsla radar upp rena fakta när jag fattar beslut. Inga nyheter direkt… men ett par saker som fick mig att tänka till är att typer som jag har höga ideal, vilket i sig inte är ett problem, men när man inte är på topp och saker krånglar blir glappet mellan idealen och verkligheten för stort vilket till exempel leder till att man tvivlar på andras och sin egen kompetens. Satt där och glodde storögt på texten och undrade hus fasen de kan läsa ut det ur frågorna jag svarat på som inte alls såg ut att ha med det att göra. En annan sak som kändes rätt nedslående men inte heller det överraskande var att min typs svaga sida är Tanke. Inte direkt smickrande när man är chef…
Men jag tror jag vet vad som menas. De svaga sidorna är de som kommer fram i pressade situationer, när man är stressad eller mår dåligt. Och då fungerar min logik som allra sämst, samtidigt som hjärnan ständigt arbetar på högvarv för att lösa ett problem som jag egentligen vet inte går att lösa på det sättet. Men det går bara inte att sluta. Så jag tänker, tänker och tänker och blir bara mer och mer nere, uppgiven, stressad och ledsen.
Det testet tyvärr inte svarade på var hur man kommer ur det… meen, kanske kommer det i rond 2. Annars får jag ta upp det med min handledare, som praktiskt nog är samma person som kör kursen med oss på jobbet.
Efter denna långa jeremiad ska jag ta mig ett vinglas (det är för fasen fredag och det kan/bör man alltid fira) och läsa några mysiga, fina, uppiggande sms från F. Och jag ska INTE börja klaga på att han är för långt borta =)
/L
