Sjukt trött. Möten, konferenser, sena kvällar och nätter. Alldeles för otränad i denna gren. Har till och med somnat i soffan, vilket är ytterst ovanligt och i mitt fall tyder på omfattande utmattning.
Konferens i Norr förra veckan. Fantastiskt roligt att träffa alla igen, inte mindre roligt när man får höra att man är saknad. Någonstans hör jag hemma i alla fall… kanske här med, med tiden. Får väl se. Men ljuset, landskapet, själen. Är inte skapt för detta. Fast det känns trots allt lättare nu när eländet som borde ha varit vinter är över och det grönskar och är ljusare. Sommaren ska jag nog överleva, inte minst med tanke på att det vankas ledighet och den kommer INTE spenderas här. Då styrs kosan mot Ingenstans.
Rätt vad det är händer nåt man inte alls väntat sig. När man är minst på sin vakt. Har sett bättre dagar om man säger så… klev upp, tittade mig i spegeln, gav upp. Inget att göra åt. Spela roll, ska bara sitta på kontoret idag så vem orkar bry sig. Ångrade mig i dubbel bemärkelse när jag kom till jobbet. Blev genast påmind om att det var idag Mötet var. När sedan SL stegade in ångrade jag mig verkligen… typiskt. Strategin blev att ligga extremt lågt, inte göra något som helst väsen av mig och inte inte inte synas. Det fungerade uppenbarligen inte. Utbytte ungefär två meningar och sen hörde han av sig på kvällen. Fika?
Man måste vänta lite innan man svarar, även om man vet vad man ska svara. Väntade en dag. Och vad händer samma kväll, två timmar efter att jag svarat? F, som inte hört av sig på fyra månader plingar på chatten. Inget särskilt, beter sig som att vi hörts hela tiden. Vad vill han? Vill han nåt alls? Bara vara trevlig? Reka inför sommaren, han vet ju att jag kommer. Och, den största frågan, HUR FAN kan han alltid veta när han ska göra sig påmind? Jag tror inte ens på sånt där. Jag tror att människor som känner varandra väl kan slås av samma tankar i samma situation etc, men hur i helvete kan han pricka in sånt här varenda gång. Trots att vi knappt känner varann. VARENDA gång jag tänkt tanken att nu ger jag blanka fan i det här, trycker på den mentala DELETE-knappen och du är borta ur mitt medvetande för evigt - så hör han av sig. Jävla typ.
Sågs idag iaf. Han verkar bra på alla sätt och vis. Han undrade om bio nån kväll. Visst. Fortsättning följer.
/L
