Allt som egentligen behöver sägas i ämnet är redan sagt. Se t ex Oscar Swartz: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1380737.svd
Djupt obehagligt. Jag har sällan upplevt, rättare sagt aldrig, ett sånt stort behov att göra mig hörd. Hade jag kunnat skulle jag ha stått utanför Riksdagen, men då alla uppmanades att uppträda trevligt hade jag nog inte kunnat hålla mig till reglerna.
Demokrati. Kan Sverige fortsätta vara en demokrati efter detta?
Det måste vara rädslan, det finns omöjligt något starkare än rädsla. Se bara på hur makthavarna i USA spelar på folks rädsla efter 11 september. Men, vänta nu. Vem är rädd? Sveriges befolkning? Nope. De protesterar allt vad deras digitala lungor förmår. De är möjligtvis just nu rädda för sina politiker, men vad är politikerna rädda för?
Vadan denna brådska kan man också undra (ja, förutom det ypperliga argumentet att man vill få sommarledigt och gå på ”grönbete” som Rolf Gunnarsson så förtroendeingivande formulerade sig), och vadan denna tystnad i medierna tills för bara ett par veckor sedan? Hur kan man tro att man ska få ett godkännande av folket när man inte brytt sig om att förklara vad det innebär?
Frågan är vad som kommer hända när man drivit igenom detta, för förslaget kommer med största sannolikhet gå igenom. Kommer vi bara glömma hur vi kördes över eller kommer det påverka synen på Sverige som demokrati? Det återstår att se.
/L
