Back @work

Är det inte det ena så är det det andra. Klarar man sig från vinterkräksjukan, vilket jag gjorde (36 av 40 församlade åkte dit) så far ryggen åt helvete med nervsmärtor och känselbortfall som följd. Ny sjukskrivning två dagar efter den förra, nu på tre veckor. Men då det är måttligt roligt att stå/ligga i lägenheten hela dagarna med avbrott för små promenader började jag jobba i onsdags efter en veckas hemmavistelse. Planen var att mjukstarta på halvtid, både med tanke på stressymptomen under hösten och på om ryggen skulle hålla. God tanke, men det ironiska är att nu ligger man här hemma i soffan en lördagskväll och jobbar med verksamhetsberättelsen som skulle ha varit inne igår. Så mycket för den mjukstarten.

Att kommentera medarbetarenkäten ingår i verksamhetsberättelsen. Med tanke på mina egna ovanstående problem är det intressant att läsa att drygt en tredjedel tycker att man är för få på arbetsplatsen, hälften anser sig ha för mycket att göra, en dryg tredjedel har inte ork nog efter jobbet att ha någon form av fritidssysselsättning och nära hälften svarar ja på frågan om arbetet är psykiskt påfrestande. Hur länge dröjer det innan sådant får konsekvenser i ohälsa, sjukskrivningar etc?

Glädjande nog verkar samtliga som svarat ha högt förtroende för sina chefer. Det tackar jag för… livet känns genast lite lättare. Nu kan man förstås förklara sånt med att vi är relativt små enheter och alla har nära till sin närmsta chef vilket gör det ganska mycket lättare att få sådant att fungera. Lite krångligare om man har 60-100 pers under sig, då finns det inte en rimlig chans att göra bra ifrån sig. Men lite kan man väl få lapa i sig ändå, uppmuntran får man inte direkt varje dag. Enligt mina erfarenheter får man mest av den varan om man bestämmer sig för att sluta eller den variant som jag testade nu, blir sjukskriven för att man är nära utmattning och säger att man bestämt sig för att sluta. Då står man plötsligt högt i kurs. Om det beror på att det är jobbigt att börja nyrekrytera eller att de faktiskt gillar en är svårt att veta och tolkningen varierar väl beroende på den egna dagsformen.

Nämen här blir ju inget gjort, tillbaka till producerandet av ännu ett dokument som någon i bästa fall läser diagonalt innan det för evigt försvinner i den digitala dokumentdjungeln. Man kan i alla fall med gott samvete skriva upp en kompdag som man kan ta ut när andan faller på. Till exempel runt påsk, när vårvintern är som underbarast med varma dagar och kalla nätter så skaren bär ända till eftermiddagen. Då kan man ligga där på ett renskinn ute på isen, samla fräknar, koka kaffe och kanske få sig en öring. Eller bara skida omkring på tegsnäsarna i solgasset i kortärmat. VA FEUN skulle jag ner hit och göra?

/L