Bloggo ergo sum

Hur har man hamnat här? För att hela världen verkar blogga? För att man tror att nån ska läsa? För att man har nåt att säga?

Knappast.

Kanske för att jag tror att jag inte finns. Jag bloggar, alltså finns jag. Bloggo ergo sum. Ensam. Ny stad, ny tomt ekande lägenhet, nytt jobb med höga luddiga förväntningar på mig som jag inte kan hantera. Gnäll, gnäll. BORING.

Ormbunken, den enorma, verkar ha klarat flytten bättre än jag. Så här års brukar den ha krympt till två tredjedelar av sin vanliga storlek, skräpa som fan och se helt döende ut av brist på dagsljus. Nu, efter en vinter med minst soltimmar i mannaminne frodas den som aldrig förr. Till skillnad från mig som tappar hår så till den milda grad att jag börjar fundera på om det inte vore vettigast att ta till maskinen och skaffa snagg igen. Om det bara är vinterpälsen som är på väg av, vitaminbrist till följd av dåliga matvanor, brist på ljus, frisk luft eller något så simpelt som avsaknaden av ett liv som är felet vete gudarna. Men fäller gör jag.

Hädan efter ska jag skräpa ner här. Lämna torra, prassliga, snart multnande digitala spår efter mig. Kanske kan om jag lämnar skiten här börja grönska så småningom jag med. Vem vet.

/L